Veritas odium pavit

Dagar då vi inte tror att vi skall överleva,
förundras vi över att våra hjärtan fortfarande orkar slå.
Dagar då vi inte tror vi ska orka gå vidare,
fortsätter vi ändå.
Dagar då vi inte tror att solen finns mer,
förundras vi när den lyser igen.
Dagar då vi tror,att det aldrig blir en ny dag,
förundras vi över att det blir natt och en ny morgon kommer.
Dagar då vi aldrig mer tror att vi ska skratta,
häpnas vi över att vi ändå kan det.
Dessa dagar överlever vi trots allt,
grenande efter det sista halmstrået.
Slår våra hjärtan ändå,
uttröttade somnar vi i natten
och morgonen kommer,trots allt
och vi fortsätter att gå vidare.
Dagarna fortsätter att gå,
livet kämpar vidare tappert och segt för det oss framåt.
Själva kanske vi är modlösa,tröstlösa,
ändå fortsätter tiden att gå.
Det blir natt
och det blir morgon.
Såren läks,och blir ärr med tiden,
för tiden fortsätter outtröttligt att gå.
Fast vi tror att det finns dagar då......